Sara says;

Det finns bara en;

…som kan head-banga till mmm bop så hjärnan trillar på sne…
…som kan köra vilse i Malmö och hamna i Köpenhamn…
…som kan få den trivialaste historia att bli oerhört fascinerande…

…som tänker efter så lite före…
…som kan tacka en tränare för att bli placerad i den ”dåliga” kedjan…
…som aldrig missar en innebandymatch på tv…

…som kan få en kvart att bli fyra timmar lång…
…som inte är aktiv lirare och har innebandymagasinet som startsida på sin dator…
…som klär upp sig för att eventuellt synas på tv i matchen VIB-AIK…

…som tycker snabbmakaroner och bearnaise är gourmetmat…
…som kan misslyckas med shake and bake…
…som kräks av utmattning efter en träningsuppvärmning…

…som gör mig extremt orolig vad gäller bilkörning…
…som avgudar min ananaspaj och vägrar äta den någon annanstans…
…som lärde sig dricka kaffe i Sporthallen i Kungsör…

…som tror man kan köra bil rakt över en rondell…
…som tränar aerobicsdans (?) på S.A.T.S…
…som har en innebandyboll som maskot på jobbet i Spanien…

…som gör ett brandmanstest för att en snygg kille tittar på…
…som älskar tecknade filmer så som jag…
…som avgudar hela Killinghumorn som jag…

…som är så totalt okontaktbar mellan varven att jag vill spöa skiten ur henne…
…som blir så fruktansvärt glad varje gång vi ses…
…som tar kareoke på fullaste allvar…

…som är så oerhört go…
…som är så oerhört söt…
…som är så oerhört ”min”…

Utdrag ur Saras blogginlägg från gårdagen och man kan ju inte annat än att dra på smilbanden och må sådär läskigt gott. Sara har alltid varit min vapendragare- och med största sannolikhet kommer hon besitta den rollen även när jag ligger på min dödsbädd. Hon är så bra den där Sara och vi har ofantligt med minnen tillsammans då vi satte vår signatur i innebandysverige för ett par år. Igår gick vi igenom samtliga minnen- underbart. Det känns helt otroligt vad innebandyn och Kungsörs IBK betytt för mig. Jag kommer aldrig glömma det, men samtidigt vet jag att när jag har tusen andra saker runtikring mig blir det lätt att man fokuserar bort minnen och personers betydelse för ett tag. Jag tror helt ärligt att det är väldigt bra att stanna upp ibland, se sig om, för att kunna förstå att man inte behöver gå över ån för att hämta vatten. Jag har dem allra bästa vännerna och Sara är en av dessa- och det hoppas jag hon vet. Det är många ur Kungsörs IBK jag har att tacka för lyften från botten till toppen, rent själsligt. Snacka om att jag värvades upp i ett ”feel-good-team”.

Jag försvinner inte igen. Tankarna om att vi redan mist en av ”musketörerna” blev mer påtaglig igår- för igår sköt jag det inte åt sidan- utan jag bestämde mig för att vara den fina vännen jag vill vara, och som Sara förtjänar att ha. Snacka om att ställa upp 24/7.

Många asgarv har vi haft- och fler ska det bli. Min pärla.

Låten nedanför får bli ledmotivet till det här inlägget;