Back in the loop.

Jiisses. Vet inte varför- men nyss laddade jag hem E-type med Back in the loop. En dänga som förgyllde allas fjortisliv i Arbogatown förr i tiden. Jag sitter bara och skrattar när jag lyssnar. Låten tar mig osökt tillbaka till parkendiscon, eastpakryggor med nedsmugglade ”Peter pops kiwi”, teater av rang när föräldrarna kom upp till just parken ”för att kolla att man inte druckit” och småhångel i buskarna. Vad höll man på med? Och aldrig kom man in på första försöket till tillställningen heller.

Vakten: Hej, har du druckit?

Jag: Nej, fy. Skulle aldrig.. (Och ramlar rätt in i Martina von Melsted så vi ramlar ihop i en hög.)

Vakten: Du kommer inte in. Jag ser att du druckit. Kom tillbaka om en månad.

Jag: Amen vafaaaan. Om jag går ett varv runt kvarteret då?

Vakten: Stick.

När han dock inte hade ögonen med sig längre var man oblyg på att snika in. Man praktiskt taget löpte som en jude för att få sammanstråla med vännerna som redan var inne, spana i 9orna, det var ju grymt coolt att hänga med dom som var äldre, och för att entra dansgolvet och svänga om till exempelvis Get wet med Something unreal. Runt dansgolvet spirade arbogafenomenet ”promenadstråket” då det var en innegrej att man bara skulle gå runt, runt och runt alla som dansade. Ingen annanstans har jag fått erfara något dylikt. Klart det ska vara Arboga till något sådant. Sådär såg det ut varje gång. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt eländet. Tuuuuuuur att man mognat nu.